fredag 3 mars 2017

Serier: Bouncer 1: Kains öga

BOUNCER, DEL 1: KAINS ÖGA
av Jodorowsky och Boucq
Albumförlaget
"Du, vad heter nu den där serie-tecknaren som är så duktig på att rita kött?" frågade en polare en gång i slutet av 80-talet. Lustigt nog slängde jag ur mig rätt svar på en gång: Boucq. En av mina favorittecknare i Epix. Han var - och är - en jävel på att rita kött! Och mycket annat också. Samtidigt som hans människor alltid är lätt groteska. Nu är det längesedan jag läste något av Boucq, jag skaffade ett par danska album för 15 år sedan, men det är allt, tror jag.
Manusförfattaren Alejandro Jodorowsky har jag stött på i andra sammanhang de senaste två decennierna. Han är ju mest känd som filmregissör och hans mest kände verk torde vara den otroligt flummiga westernfilmen EL TOPO (1970) och det nästan lika flummiga splatterdramat SANTA SANGRE (1989). Just nu är hans åttonde film (på 52 år!) under produktion. Njä, jag är väl ingen större anhängare av Jodorowsky som filmare. Jag tycker det blir lite trist i längden. Dessutom verkar han vara rätt trist och osympatisk som person, det var det intryck han gav i dokumentären MOEBIUS REDUX: A LIFE IN PICTURES (2007) om serietecknaren Jean Giraud.

Att Boucq och Jodorowsky, som samarbetat tidigare, funnit varandra är inte så konstigt. Båda är förtjusta i groteskerier.

Jag har verkligen saknat fransk-belgiska seriealbum. Hela den svenska utgivningen dog ju under 90-talet. Album slutade ges ut, eftersom få köpte dem. Horst Schröder hade under ett tag vräkt ut album, men självklart sålde inga bra. Visst går det att köpa danska utgåvor, men ändå. Varje gång jag är i Frankrike kollar jag in utbudet - så många nya serier, så många nya serieskapare, så mycket som ser intressant ut! Men min franska är för dålig och jag är för gammal för att köpa dyra album och bara titta på bilderna.
Därför är det kul när det dyker upp förlag ut tomma intet - som Albumförlaget. De ger bara ut fransk-belgiska serier. Och jag nickar nöjt.

Bouncer är en westernserie. En väldigt europeisk sådan, kanske till och med väldigt Jodorowskysk (även om han är chilenare). Serien andas väldigt mycket sen spaghettiwestern, betydligt mer än till exempel den nya inkarnationen av Jonah Hex; den amerikanska serien som återupplivades häromåret och som är mycket ojämn numera.

Serien handlar om tre skurkaktiga, omoraliska bröder, söner till en stenhård hora, som blivit osams över jättediamanten Kains öga, som modern gömt innan hon hängde sig. Bröderna slåss - Bouncer får högerarmen avhuggen, en annan ett öga bortskjutet, den tredje klarar sig helskinnad, men blir religiös och bildar familj.

Flera år senare drar den enögde runt med en handfull sadistiska och perversa sydstatsrebeller, och våldtar, slaktar och bränner. De verkar vara på jakt efter Kains öga som fortfarande är försvunnen. De uppsöker den religiöse broderns familj. Familjen slaktas skoningslöst - brodern halshuggs - men lillgrabben i familjen lycka smita. Ungen beger sig till en riktigt rutten stad för att hitta Bouncer, som jobbar som utkastare på en saloon och som tydligen är en eftertraktad gunfighter.

Detta är vad som händer i det första albumet - hur många fler delar det finns vet jag inte. Det händer inte nämnvärt mycket i avsnittet, eftersom Boucq varit generös med siddispositionen, ofta är det bara fem-sex rutor på sidorna, ibland färre. Det dröjer mer än halva albumet innan Bouncer dyker upp.

Jag har en del invändningar mot Kains öga. Det är något märkligt med sättet den är berättad på. Det känns hela tiden som om repliker och ibland till och med rutor saknas. Nu vet jag att så inte är fallet, men serien haltar betänkligt berättartekniskt, vilket gör att jag ömsom undrar vad det är som försiggår, och ömsom varför dialogskiftena ibland är så rudimentära. Det står inte vem som översatt albumet, och som helhet antar jag att texten är trogen originalet - men jag hade gärna sett en hårdare bearbetning så att flytet i språket blivit bättre. Här och var förekommer en del märkligheter i texten: i en sekvens, där en hårding antagligen ska be en kille lugna sig, säger han "Hov, hov, du!" - va? Vad betyder det? Är albumet månne översatt från danska eller norska? Och lillgrabben säger hela tiden att han letar efter Infierno Saloon. Infierno. Stavat så. Flera gånger. Men vad står det på skyltarna när han hittar stället? Jo, självklart Inferno Saloon.

Men annars gillar jag albumet. Jag gillar hårda, skitiga westernhistorier, och den här berättelsen är verkligen hård och skoningslös. Upphovsmännen vältrar sig i groteskerier och grafiskt, utdraget våld, och de går så långt att inga av figurerna är sympatiska; det finns inte den minsta antydan till det. Det är möjligt att de utvecklas i kommande album, förhoppningsvis gör de så, annars kan detta faktum vara en nackdel - varför ska vi läsare bry oss om figurerna?

Boucqs stil har kanske blivit aningen grövre - eller så är det bara jag som inbillar mig. Men det är snyggt. Det är maffigt. Det är mycket Boucq. Men varför är omslagsillustrationen så trist? Det ger ingen vink om vad albumet innehåller, det är lite grötigt och det är till och med svårt att se att det är en western.
I vilket fall: del två är redan ute och jag ser fram emot att läsa det. För jag har verkligen saknat sådant här.
Skriven: 2009-03-09

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar