fredag 3 mars 2017

GIFF: Sauna

Den nordiska skräckvågen går vidare.
Om jag inte är helt ute och cyklar, skrev jag om den finska skräckfilmen SAUNA i min Cannesblogg från förra året - det var nämligen bolaget Bronson Club som hade den där dagliga baren med Gestapobruden som bartender.
Då - i Cannes - var filmen inte klar, men nu visas den på Göteborgs filmfestival, och jag såg den igår.
SAUNA utspelar sig år 1595 och ett gäng finska och ryska soldater traskar omkring i ett träsk någonstans vid finsk-ryska gränsen. Det pratas om det nyligen överstökade kriget, det pratas mycket om Sverige och själv fattar jag - som inte är så historiskt bevandrad på det här området - blir inte riktigt klok på vad det är de ska göra. Tydligen ska finnarna skänka en del av träsket eller något till ryssarna. Något sådant är det. Hmm.
I vilket fall, filmen öppnar med att den hårde finnen Erik blir vred när han och pojkarna är i en liten by någonstans och stänger in en ung tjej i en brunn. Sedan går soldaterna vidare och Erik skiter i att släppa ut tjejen. Plötsligt hittar de en ny, helt okänd liten by mitt ute i träsket, och där mitt i vattnet finns en konstig bastu.
Synden straffar sig själv, och den inlåsta tjejen börjar spöka. Det dyker även upp andra spöken och märkliga grejor. Folk med utklösta ögon. Och bastun har tydligen något med saken att göra, och därinne kan man tvätta bort sina gamla synder.
Om innehållsreferatet ovan låter förvirrat, beror det på att jag är förvirrad. För jag kan inte påstå att jag begrep vad som försiggick i SAUNA.
Vi tar det positiva först: det här är en väldigt snygg film. Bra foto, fascinerande miljöer. Och framför allt är ljudspåret fantastiskt. Bra, pampig musik, maffiga ljudeffekter; ja, det håller hög klass. Dessutom fick ljudeffekterna publiken att hoppa till flera gånger. Och ja, här finns ett par effektiva skräckscener.
...Men det är långt mellan dessa. Och rent allmänt är SAUNA inte det minsta otäck eller spännande. Kanske främst beroende på att det är svårt att bra sig och svårt att begripa vad det är som pågår och varför folk beter sig som de gör. Och här finns en massa lösa trådar som inte leder någonstans.
SAUNA är en väldigt finsk film - vad nu det innebär. Men det låter bra att säga så: "den är väldigt finsk". Den är karg och korthuggen. Samtidigt upptäcker jag en intressant grej: eftersom jag inte kan finska och språket för mig mest är ett läte, kan jag inte urskilja känslor i dialogen. Om de är glada, sorgsna och så vidare. Det låter som om alla har samma neutrala - och hårda - känsloläge precis hela tiden. Vilket förstås bidrar till mina svårigheter att engagera mig.
Regissören har tidigare gjort martial arts-filmen JADE WARRIOR, och det var en film jag inte gillade alls. SAUNA är betydligt bättre. Synd att den inte är tillräckligt bra för att jag ska kuna rekommendera den som annat än en kuriositet.
Hmm... När jag tänker efter... Jag tror nog att SAUNA skulle funka utmärkt om den istället utspelade sig i norra USA under 1800-talet. Några amerikanska soldater far vilse och hittar en skum indianby; de där stammarna som också badade bastu. Jag har nämligen en känsla av att det hade gått lättare att relatera till händelserna då. Fördomsfull som jag är.
 


Skrivet av Pidde Andersson 27 januari 2009 klockan 15:42

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar