fredag 3 mars 2017

En film jag länge velat se #4

CAPTAIN AMERICA (1990)
Nu undrar en del kanske varför jag inte sett CAPTAIN AMERICA förrän nu – det här är ju ingen särskilt gammal eller obskyr film, och den har visats på svensk TV. Men jag missade den på TV (eftersom programtablån beskrev den som “amerikansk långfilm från 1978 med Reb Brown”) och jag skaffade aldrig en utländsk utgåva.
Jag har länge haft ett trevligt förhållande till Kapten Amerika. När jag var i London 1977 fick jag en T-shirt med kaptenen på, en T-shirt jag var väldigt stolt över. Själva seriefiguren kände jag knappt till, men men bäste kompis som barn hade en gammal engelsk eller amerikansk serietidning vi brukade drägla över – och undra vad den egentligen handlade om, eftersom vi ju inte kunde engelska. Vad hade Kapten Amerika för krafter? 1978 kom den ovannämnda filmen med Reb Brown, som var en TV-film och den följdes av ännu en med Christopher Lee som skurken. Denna andra film biovisades i Sverige och affischen hängde väldigt länge i foajén till Rio i Landskrona – och gissa om jag längtade efter den! När den väl visades som söndagsmatiné var jag sjuk Mina kompisar såg den och sa efteråt att det var häftigt när Kapten Amerika kastade sin sköld på folk.
1980 var jag i Italien och köpte två italienska tidningar med Capitan America, vilka jag “läste” om och om igen, och han dök upp i ett nummer av svenska Hulk-tidningen. Av någon anledning hade han i denna tidning fått sin dräkt färglagd i helt andra färger; han var beige (!) och så långt ifrån den amerikanska flaggan man kan komma. Rätt färger hade han däremot i seriealbumet “Nick Fury kontra Gula Klon” av Jim Steranko, som jag vill minnas släpptes 1979 (Carlsen Comics), medan jag fick tag på det ett eller två år senare. Albumet innehåll några klassiska 60-talsavsnitt av Nick Fury, och herregud, vad häftigt jag tyckte det var.
Åren gick och jag var väl inte så mycket inne på superhjältar längre, men när jag istället började ägna mig åt film mer eller mindre på heltid, hittade jag en gammal hyrkassett från Esselte med – jajamen! TV-filmen från 1978! Det här är en sanslöst bäng och billig film, men samtidigt oerhört trevlig och underhållande. Reb Brown (YOR – THE HUNTER FRÅN THE FUTURE) måste vara en av världen sämsta skådisar och han pratar och går som en neandertalare. Hans far var Kapten Amerika på 1940-talet (då figuren skapades av Kirby Simon för att kämpa mot nazisterna), och nu får Reb superkrafter han med – men det dröjer länge innan han verkligen blir kaptenen. När han väl gör entré är han iförd säckiga trikåer och en ful mopedhjälm. Först i slutscenen ikläder han sig en något tuffare dräkt, vilken han tydligen bär i den andra filmen. Fråga mig inte varför han inte hade den redan från början. Blev den inte klar till inspelningen? Filmen är full av otroliga scener, bland annat en där han kan se en bil långt innan alla andra, eftersom han ser och hör skitbra – även om sagda bil är på andra sidan av en kulle. Till skillnad från den populära TV-serien om Hulken, fick Kapten Amerika ingen serie – av förklarliga skäl.
Comics Scene hette ett glassigt magasin utgivet av Starloggruppen, och i den läste jag för första gången om CAPTAIN AMERICA från 1990, i regi av Albert Pyun och producerad av Menahem Golan på hans då nya bolag 21:st Century, som tog vid där Cannon slutade. Bilderna ur filmen såg lovande ut och kaptenen spelades av Matt Salinger, son till författaren JD Salinger. I en intervju i Comics Scene frågades Salinger om varför han knappt bär sin dräkt i filmen. Salinger svarade “Det finns väl ingen som vill se en vuxen man springa omkring i färgglada tights?”. Med den inställningen undrar man ju varför filmen gjordes.
Det var meningen att CAPTAIN AMERICA skulle få biopremiär, men den dumpades direkt på video i USA efter att den legat på hyllan några år, och resten av världen följde samma exempel – fast det är förstås möjligt att den biovisades i någon gudsförgäten avkrok. Filmen har rykte om sig att vara rätt kass, billig och dum, och efter att ha sett den, så Tja, den är ju kass, billig och dum, men samtidigt inte så illa. Och när det gäller Albert Pyun vet man aldrig vad man får. Mannen gör mest dynga, men han har ju även gjort DET GRYMMA SVÄRDET och NEMESIS.
Filmen börjar 1943, då den halte Steve Rogers (hm, var han verkligen halt i serien?) checkar in hos militären för att utsätta sig för ett experiment. Han byggs om till supersoldaten Kapten Amerika, med ett specialuppdrag: Mussolini har tidigare genomfört samma experiment på en italiensk pojke, som förvandlades till den grymma superskurken Red Skull. Kaptenen åker till Italien och brottas med Red Skull på en raket som flyger iväg – och när raketen passerar Washington D.C. ses den av en liten pojke som tar ett foto på kaptenen. Raketen kraschar i Alaska, och först 1990 hittas Kapten Amerika, som legat djupfryst i ett isblock. Samtidigt har den lille pojken vuxit upp till Ronny Cox från ROBOCOP och blivit USA:s president.
Red Skull har tinats upp han med och återvänt till Italien för att leva jävel. Steve Rogers återvänder till sin gamla flickväns hus och tammefan om hon inte bor kvar, och har blivit en gammal kärring tack vare sminkavdelningen. En hott dotter har hon också skaffat sig tillsammans med sin make – fast hon hoppades alltid att Steve skulle återvända. Hon blir ju lite snopen när Steve står på röskeln och ser likadan ut som 1943, minus hältan.
Men säg den lycka som varar för evigt. Det dröjer inte länge innan skurkar dyker upp och mördar den gamla flamman och hennes make, fast det är förstås Kapten Amerika de är ute efter. Tillsammans med den hotta dottern åker Steve till Italien för att banka Red Skull.
Nej, Steve Rogers är inte iförd dräkten speciellt ofta – fast ändå mer än jag hade förväntat mig. Dessutom har han försetts med en helt okej dräkt – förvisso är det nästan alltid fånigt med superhjältedräkter i spelfilmer, men han ser ut precis som i serietidningen. Albert Pyuns filmer har ofta rätt bra foto, så även här; det ser åtminstone bättre ut än genomsnittsliga, snabbt producerade lågbudgetfilmer.
Men annars påminner detta mest om pilotavsnittet till en TV-serie. Speciellt mäktigt och biomässigt är det inte precis och actionscenerna är rätt återhållsamma. Man skulle kunna jämföra filmen med den där Cormanproducerade filmen om Fantastiska Fyran från 1994 som aldrig släpptes, fast med lite större budget och mer kända skådisar. Ned Beatty från SUPERMAN THE MOVIE spelar en journalist, och i början av filmen spelar Michael Nouri en amerikansk officer – Nouri var en favorit en gång i tiden, från TV-serien GANGSTERLIV (borde inte den komma på DVD?) och framför allt THE HIDDEN. Okej, han var även med i FLASHDANCE.
Nu är det visst en ny Kapten Amerika-film på gång. Säkerligen extremt påkostad. Med lite tur blir den lika bra som IRON MAN och SPIDER-MAN-filmerna, men eftersom filmmakarna fick den idiotiska idén att låta Samuel L Jackson spela Nick Fury i IRON MAN (kom igen, Jackson är inte bara svart, han har som typ ingenting gemensamt med Fury!) vet man aldrig vad som händer och hur det blir.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar