fredag 3 mars 2017

Bio: The Uninvited


Den sydkoreanska A TALE OF TWO SISTERS kom 2003, men jag såg den inte förrän den släpptes på DVD i Sverige några år senare. Då hade jag tröttnat på asiatisk skräck och tyckte att alla filmerna flöt samman och var svårare att särskilja än de olika FREDAGEN DEN 13:E-filmerna. A TALE OF TWO SISTERS hade dock fått fantastiskt bra kritik och vunnit väldigt många priser, så jag utgick från att den skulle vara något utöver det vanliga.
Det tyckte jag inte att den var. Även om filmen är snygg, irriterade jag mig på att man aldrig riktigt vet vad det är som försiggår, det känns lite arty och pretentiöst, och filmen är inte särdeles otäck. Och så har vi då twisten på slutet. Först undrade jag vaffan det var som hände. Hade jag uppfattat allt korrekt? För OM jag hade det, tyckte jag slutet var väldigt klyschigt. Jag kollade upp filmen på Internet och konstaterade att många tolkat slutet på olika sätt, men min tolkning var tydligen den korrekta.
Nå, här har vi så en amerikansk nyinspelning, och vis av tidigare amerikanske remakes på asiatisk skräck, förväntade jag mig det värsta. Minns till exempel THE EYE från förra året, och flera andra. Å andra sidan, eftersom jag inte var så överförtjust i A TALE OF TWO SISTERS kunde det här kanske bli riktigt bra.
Och ja jag vill inte påstå att THE UNINVITED är riktigt bra, men jag blev positivt överraskad.

I THE UNINVITED släpps tonåriga Anna ut från ett behandlingshem, där hon suttit sedan hennes sjuka mor omkom i en eldsvåda ett år eller så tidigare. Anna återvänder till familjens idylliska hus, där hennes far bor tillsammans med sin nya kvinna Rachel, som tidigare var moderns sköterska. Och så finns Annas mer rebelliska och uppkäftiga syster Alex där.
Snart börjar den sköra, oskuldsfulla Anna att se syner: hennes mor dyker upp som ett sönderbränt spöke och krälar runt i sovrummet. Två små spökbarn dyker upp på diverse ställen. Anna kommer fram till att spökena vill något. Kanske var eldsvådan ingen olycka. Och tänk om det var Rachel, denna bitch, som tände på. Och vilka är de döda barnen? Har Rachel dödat dem också och tänker hon även döda Anna och Alex?
Den här gången är det ingen tvekan om vad det är som försiggår i filmen. THE UNINVITED har försetts med ytterligare ett par twister, men allting är glasklart. Och så får det ju inte vara, tycker folk. Jag har nu läst en rad recensioner på olika språk, och nej, THE UNINVITED får man inte gilla, den har ju tagit bort allt som var bra i originalet, det vill säga förvirringen och prettotendenserna. Fast det är ju det som gör att THE UNINVITED funkar, tycker jag.
Det första jag noterar är att filmen är i det vanliga vidfilmformatet (ungefär 16X9) och inte CinemaScope, vilket jag tycker är en fördel när det gäller spökfilmer. Ju mindre bildyta, desto intimare och mer klaustrofobiskt. Filmen utspelar sig i Maine, men är förstås inspelad i Kanada, och miljlöerna känns väldigt svenska på ett hemtrevligt sätt, lite grann som en spökhistoria i Glumslöv. Christopher Hellraiser Young bidrar med vacker musik, och överlag är skådespelarprestationerna bra, och jag har inget emot Elizabeth Banks som Rachel, vilket en del andra tydligen har.

THE UNINVITED pressvisades inte i Malmö, så jag fick gå på premiären som bara lockade ett femtontal besökare. Men av publikreaktionerna att döma lyckades filmen skrämma de två unga tjejerna bredvid mig kröp ihop och försökte gömma sig när spöktanten dök upp. Och visst, spökerierna är hyfsat effektiva och ovanligt återhållsamma jämför till exempel med THE UNBORN, där det spökar precis hela jävla tiden. Och jag konstaterar även att den otäckaste scenen är när den döda modern bara står rätt upp och ner och leende tittar in i kameran, filmat ur en obehaglig vinkel.
Alltså: till skillnad från de flesta andra, ger jag THE UNINVITED mitt godkännande. Det här är en trevlig liten spökfilm och helt okej på flera sätt. Framför allt är den bättre än majoriteten nyare, amerikanska spökfilmer, och då främst nyinspelningarna av asiatiska filmer.
Precis när filmen började kom det förresten in en man med sin femårige son och satte sig. Efter 30 sekunder gick de igen de skulle egentligen till salongen bredvid.






(Biopremiär 17/4)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar