fredag 3 mars 2017

Bio: Sunshine Cleaning

Om ni först kollat min snabbrecension i TOPPRAFFEL-TV på min blogg Toppraffel på Metrobloggen, vilket jag utgår från att ni har, noterar ni att jag, direkt efter pressvisningen då filmen spelades in, står och söker efter ord och egentligen inte har så mycket att säga om filmen. Och det sammanfattar väl SUNSHINE CLEANING på ett ganska bra sätt.

SUNSHINE CLEANING har samma producenter som LITTLE MISS SUNSHINE och Alan Arkin återkommer från den filmen, men i övrigt är det annan regissör och annan manusförfattare; båda kvinnor och filmen har kallats "a woman’s film and not a chick flick". Jaha.

Amy Adams och Emily Blunt spelar systrar, vars mor tog livet av sig när de var barn. Alan Arkin är deras kreative gamle far. Blunts rollfigur är en slarver som alltid får sparken, medan Adams är ordentlig, gör sitt bästa för att ta hand om sin lille, av skolan ansedd problematiske, son, och jobbar som städerska i väntan på att att bli färdig fastighetsmäklare.

Adams har även ett slags förhållande med en gift polis spelad av Steve Zahn, som en dag, eller natt, berättar att det finns mycket pengar att göra i uppstädning av brottsplatser - tvätta bort blod och hjärnsubstans och annat mindre kul. Efter en kortare stunds övervägan startar systrarna Sunshine Cleaning - namnet ska ge en positiv klang - och beger sig ut för att skrubba kroppsvätskor.

Tjejerna lär känna en enarmad kille som äger en affär som säljer rengöringsprodukter och kemikalier; han hjälper dem med råd och tipsar dem om att de etablerade brottsplatsstädarna anser att Sunshine snor jobb. Blunt hittar några personliga tillhörigheter, bland annat foton, på en brottsplats och får syn på en av kvinnorna på fotona på stan, följer efter henne och börjar umgås med henne. Den lille sonen strular en del och önskar sig en kikare i födelsedagspresent, så Arkin försöker få ihop pengar till en genom att sälja räkor - vilket inte går så bra.

SUNSHINE CLEANING är en film. Den börjar. Den slutar. Mellan öppningen och avslutningen har det egentligen inte skett så mycket. Det händer saker, men ingenting leder någonvart i slutändan. Det hela är ganska trevligt. Ibland är det lite småkul. Alan Arkin är som vanligt strålande. Övriga skådisar bra. Därför kan jag sätta en tveksam trea - även om filmen egentligen är rätt menlös. Och att kalla det här en kvinnofilm är väl att förolämpa kvinnor?

Nu har jag inte så mycket mer att säga om den här. Hej då.









Skriven: 2009-04-08

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar