fredag 3 mars 2017

Bio: Race to Witch Mountain

Which mountain? Witch Mountain!

Första gången jag var i England, 1977, fick jag en Disneytidning; en sådan där typisk engelsk serietidning i magasinsformat och tryckt på taskigt papper, även omslaget. Tidningen innehöll ett uppslag med foton ur diverse Disneyproducerade spelfilmer, och jag kände inte till en enda av dem - i synnerhet inte DEN ÄVENTYRLIGA FLYKTEN (ESCAPE TO WITCH MOUNTAIN) från 1975.

Tydligen finns det även en filmversion från 1995 och ursprungligen är det här en bok. Här har vi nu den tredje filmatiseringen och eftersom jag inte sett någon av de tidigare - eller läst boken - visste jag inte vad jag skulle förvänta mig.

Dwayne Johnson, han som för inte så längesedan gick under namnet The Rock (nu vill han väl bli tagen på allvar), spelar en före detta kåkfarare som nu kör taxi i Las Vegas. En kväll uppenbarar sig två barn i hans baksäte och vill att han kör dem till en plats mitt ute i ödemarken. De erbjuder sig att betala för turen - med 15000 dollar.

Samtidigt är ett gäng sammanbitna agenter från regeringen på jakt efter ungarna. Ungarna har nämligen anlänt till Jorden i ett UFO. Som om detta inte vore nog är även ett slags Predator från yttre rymden ute efter ungarna och skjuter sönder och förstör allt i sin väg. The Rock tror förstås inte på ungarnas story, men då utför de en del magiska tricks och vår skeptiske hjälte blir överbevisad.

Rymdungarna letar efter en viktig pryl som blinkar och har sig och som är gömd i en geggig puppa som finns i en grotta under en fallfärdig kåk. Blinkprylen hittas, men ett problem är att de sammanbitna agenterna har knyckt UFO:t och låst in det i det hemliga berget Witch Mountain, det ska visst vara en plats ingen känner till. Ett berg? Hallå? Nåja - för att kunna åka hem till rymden, måste de alltså rejsa till berget. Hjälp får de även av en UFO-intresserad doktor spelad av Carla Gugino, som The Rock blir betuttad i. Predatorn - som kallas Sifon men han ser inte alls ut som en sifon - tar sig också till berget.

Vore jag 30 år yngre än jag är idag, hade jag tyckt att RACE TO WITCH MOUNTAIN är värlens bästa film. Inte nog med att den har science fiction-tema och en massa specialeffekter, filmen är även fullknökad med en massa action - och då menar jag överraskande tuff action för att vara en snäll familjefilm från Disney. Bilar mosas, saker sprängs i luften, The Rock utdelar feta snytingar och emellanåt skjuts det hejvilt - jag antar att det till och med dör folk i filmen. Inga mesigheter här, inte. Huvudpersonerna är i fara på riktigt; till skillnad från så många andra barnfilmer finns här inga skurkar som egentligen är snälla och inte vill skada någon på riktigt. Jag kommer ihåg att jag när jag var barn tyckte bäst om de äventyrsfilmer där det verkligen gällde livet - en favorit var TV-filmen ROBIN HOOD JUNIOR, i vilken sheriffen av Nottingham faktiskt ville döda rövarbarnen i Sherwoodskogen.

...Och så är ju Dwayne Johnson med. Jag gillar honom. Han har ett lite märkligt, plastigt utseende, som en Wally Wood-teckning, men han har utstrålning och glimten i ögat, och han har ju varit med i flera utmärkta slåssfilmer som WALKING TALL och WELCOME TO THE JUNGLE.

RACE TO WITCH MOUNTAIN är lite för lång, men eftersom jag förväntat mig utslätat Disneymjäk med äckliga budskap och skit, blev jag väldigt positivt överraskad.
Jag noterade förresten att en del kritiker anmärkt på att de übersmarta rymdungarna är blonda och blåögda. Ja, vaffan ska man säga? Skurkar får inte vara mörkhyade och godhjärtade får inte vara vita - då blir de politiskt korrekta upprörda. För att alla ska vara nöjda blir det väl till att börja producera filmer där alla bär heltäckande unisexoveraller och har papperspåsar över huvudena.









Skriven: 2009-04-12

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar