fredag 3 mars 2017

Bio: Motstånd



Knappt har man sett skogsdramat CHE GERILLALEDAREN förrän det är dags för ännu ett stort skogsäventyr: MOTSTÅND. Hmm. MOTSTÅND Låter inte det som något vänstervridet svenskt kulturprojekt från 1973? Jo, men i det här fallet är det krigsdrama på hög nivå eller snarare skogsnivå i Vitryssland i början av 1940-talet.
Han ser ju ut som en murkla! trumpetade serietecknaren Johan Wanloo när Daniel Craig fått rollen som James Bond. Murkla eller ej, här har vi honom som partisanen Tuvia, som tillsammans med sina bröder Liev Schreiber och Jamie Bell (han som ska spela Tintin i Spielbergfilmen) leder en stor flock judar på flykt undan de tyska trupperna. Hur gömmer man sig bäst för tyskar? Jo, man beger sig till skogen. Där häckar MOTSTÅNDs rollfigurer i två timmar och sjutton minuter. Det är tammefan eländigt värre. De är skitta och dana, och de äter inget annat än potatis. Ibland skaffar de sig en skogsfru eftersom riktiga frugan är hemma i ghettot. Ibland bråkar de med varandra, eftersom vissa vill ha mer potatis då de tycker att de är viktigare. Vid ett tillfälle skjuter Daniel Craig en häst för att de är trötta på potatis på längden och tvären.
Och ibland hittas de av tyskar och då blir det lite pangande. Eller så beger sig karlarna ut på uppdrag för att stjäla medicin av korrumperade poliser och sådant. Det brukar sluta med att några av dem dör. De träffar på sovjetiska partisaner. Liev Schreiber ansluter sig till dem, trots att de är antisemiter och råskinn.
Vad händer ner? Njä, det händer väl inte så mycket mer. Det händer i princip ingenting i MOTSTÅND. Schreiber får ihop det med Iben Hjejle, som har misslyckad frisyr och en tjej blir gravid, vilket är förbjudet; de har inte mat till fler människor.
Det brukar ibland hävdas att krig är den yttersta formen av dramatik men dramatik är väl just vad MOTSTÅND saknar. Filmen bygger på verkliga händelser, men storyn hade allt mått bra av att kryddas lite mer, med fler konfliker, glädjeämnen, spänningsmoment och annat som håller intresset uppe. Som det är nu, blir det monotont med allt kukulurande i skogen. Fast det här är dock oerhört mycket bättre än Soderberghs jävla CHE-filmer.
En väldigt märklig detalj i MOTSTÅND är att alla pratar med kraftig öststatsbrytning men ibland pratar de riktig ryska eller polska eller vad det nu är som pratas. Tyskarna (som det är för lite av i filmen) pratar tyska. Effekten av detta blir lite skum, det känns inkonsekvent. Bara en sådan sak som att folk pratar engelska med brytning i ett modernt, seriöst drama känns lite fånigt.
Den gråa färgskalan gör förresten att MOTSTÅND ser ut som Steven Seagals senare filmer.






(Biopremiär 24/4)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar